onsdag 9 februari 2011

Att andas

Idag började jag med en penicillinkur. Jag tog den första tabletten vid lunchtid. En kort stund senare börjar hela min kropp klia något så hiskeligt och min hals svullnar upp så det känns som om luften är slut runtomkring mig. Jag inser att jag har drabbats av en allergichock. Panik råder och jag springer ner till en granne som kör mig till vårdcentralen där jag varit några timmar tidigare. Där blir jag väl omhändertagen och de pumpar mig full med motmedicin och jag får ligga där i ett par timmar tills min puls och blodtryck är normalt och jag kan andas normalt igen. Vilken ångest jag kände, hur liten och framför allt ensam jag kände mig och vad lite jag kunde göra åt det - mer än att släppa kontrollen över mig själv till andra människor. Nu njuter jag av varje andetag jag kan göra. Andas måste vara det bästa en människa kan göra.

6 kommentarer:

  1. Love you Milli! Så skönt att du snabbt förstod vad som hände och kunde få hjälp.

    *Kramar, kramar och förmanar med lugn ton "Andas innnnnnn, andas ut, andas innnnnnnn, andas ut"*

    SvaraRadera
  2. huuuu inte bra alls skönt att du kom till läkare snabbt för det är inte att leka med...
    se till att ha cetrizin hemma/i väskan alltid "just in case"
    kramar

    SvaraRadera
  3. så otäckt! Massor med kramar *orolig*

    SvaraRadera
  4. -Träffade i RL en tjej i 19-20 års åldern som hade astma och allergi mot vissa mediciner, hon sa att det var inte medicinen i sig utan färgämnet i medicinen som utlöste allergireaktion. Hon hade fått rosa-röda tabletter och blivit jättedålig. Visade sig att det röda kom från just det Skaldjur!

    SvaraRadera
  5. Så fruktansvärt skrämmande!!
    Otroligt tur att du ändå fanns på ett ställe där folk kunde hjälpa dig.

    Be om en utredning så du kan få klart exakt vilket ämne som du är överkänslig mot och se till att du har med dig medicin som Vampi säger.

    Kramar!

    SvaraRadera