Min favoritava

Kranfel/Kling har ju som bekant en del olika utseenden på sitt samvete (http://kranfel.blogspot.com/2010/04/me-myself-and.html). Jag gillar dom alla eftersom jag tycker om människan bakom och min favorit bland dessa är och förblir Alessia. Jag har funderat på varför jag känner så och har kommit fram till att det är nostalgi för mig. Alessia blev min allra första vän i Second Life och den som vägledde mig tålmodigt genom den knackliga tiden som noob. Alessia förmedlar trygghet för mig och därför kändes det extra skönt att sitta med henne en stund igår och prata om allt möjligt, precis som vi gjorde så mycket förr.


Jag vet dock att jag hade haft lika trevligt om det hade varit Vesper som suttit där... eller draken...

Marley-mysteriet

Igår när jag loggade in så var det så tomt hemmavid. Min förtjusande Marley, som är en portugisisk vattenhund, var inte kvar på tomteländet trots mina försök att ropa på honom.

I ren desperation ropade jag på Alessia, min egen Cesar Millan, och bad om hjälp. Lugna och hjälpsamma Alessia skickade mig ett LM med orden: Vi ses där! Vi hade kommit till veterinären som hon sa och där får man alltid tag på hundar som smitit. Med kommandot: claim marley så utökades mitt inventory med ett objekt och där fanns återigen min hund.

Väl hemma igen fick Marley beträda marken igen (även om det verkade vara en utsliten sak jag fick hem) och jag fick återigen säga: marley active settle och det är bara att hoppas på att den här gången stannar han kvar. Annars vet jag ju nästa gång hur jag ska få tillbaka honom.

Tack Alessia!

Hundtricks

Alessia kom över och lärde mig lite hundtricks som jag kan utöva på Marley.


Det kanske inte är de hippaste tricksen men nu hittar han till sin mat- och vattenskål.

Ett arbetspass i luften

Idag smög jag mig in i SL. Köpte ju en tomt igår och idag ville jag inte se åt den utan göra det som jag brukar göra när jag är inloggad - fara runt och spana efter nya spännande simmar och kanske shoppa lite. Det fanns en som hade en annan plan åt mig förståss och det var Alessia Kranfel. -Vill du ha skybox nu? fick jag i im. Min spontana tanke var att säga nej tack, inte just nu men gärna en annan dag men så kände jag att det är dumt att tacka nej om någon erbjuder sig att hjälpa mig.





Som sagt, Alessia kom och gav mig instruktioner om hur jag skulle få upp skyboxen i luften och det hela flöt på väldigt bra med montering av stege och ändring av textures på väggar.



Jag kände mig otroligt stolt och faktiskt kunnig tills jag av någon anledning kom åt delete-knappen och vi båda flög ner på marken igen. Börja om från början, börja om från nytt...



Men nu är min skybox där uppe i luften och min lista på saker jag lärt mig samt vad jag har gjort på tomteländet har idag växt liiiite till.



Tack Alessia för hjälpen!