Snart bara en vecka kvar

Den 31:e mars stängs Tomais Ashdenes fotoutställning som han har haft på Nilsart Gallery sen i januari. Jag har sett flera av Tomais foton och framför allt då i Bocks blogg men även på andra utställningar i SL och jag tycker att han är en duktig fotograf. Han är kreativ, lekfull och bilderna i sig är som konstverk. Självklart har jag gjort ett besök på Nilsart Gallery och sett utställningen och jag blev inte besviken.

Tomais Ashdenes utställningskatalog finner du här.

Här är en slurl till Nilsart Gallery, som sagt snart bara en vecka kvar av fotoutställningen.

Erotisk konst på Gallery Assis

Efter ett tips av Bock så tog jag mig igår en tur till Gallery Assis för att ta en titt på erotisk konst, som detta galleri är specialiserat på.

I detta modernistiska och stilfulla hus finns Gallery Assis, som är utspritt på flera plan med många vinklar och vrår. Här visas foton och andra konstbilder - både från SL och RL - alla med ett mer eller mindre erotiskt innehåll. Jag blev lite överraskad över att det var så många män porträtterade i bilderna. Ofta brukar det vara majoriteten kvinnor som motiv när det visas erotisk konst, men här var uppdelningen väldigt jämn och det var positivt tycker jag. Här nedan kan man se eller iaf ana några av de konstnärer och bilder jag fastnade lite extra för från detta galleri.

Romy Nayar bjuder på dystert och vackert

När jag läste i Apmels blogg om Overto Omonto så visste jag att dit måste jag för att ta mig en titt. Det var framför allt bilderna som lockade mig eftersom det var något dramatiskt stämningsfyllt i dem.

Så häromdagen tog jag mig till Romy Nayars utställningssim och jag blev inte besviken. Det var precis så dramatiskt som jag hade tänkt mig. Jag gillade verkligen det jag såg. I det ödsliga och mörka landskapet så fanns ett antal, till synes, dystra figurer utställda. De triggade igång min fantasi och jag fantiserade ihop historier om deras levnadsöden när jag vandrade runt på simmen.

Jag valde bort musikstreamen som fanns där utan istället lyssnade jag på Joy Divisions album Unknown Pleasures och det gjorde verkligen pricken över i:et.

Plåster på såren

För att ändå få njuta (mer) av Cica Ghost och hennes kreativitet så kan man besöka hennes shop, som heter C I C A.  Där finns flera av hennes installationer att inhandla och på så vis kan man bli en del av hennes konst. Det finns även kläder, rostiga tåg, stora guppande ankor och en massa annat mer eller mindre tokigt att köpa.

Så snopet

Jag loggade in ikväll för att ta en tur till en av mina favoritsimmar, nämligen till Ghostville. Men oj så snopen jag blev när jag kom fram. Från att ha varit en lekfull och mysig liten by med vackra hus med Cica Ghosts charmiga teckningsprydda husfasader så var där nu ingenting. Helt tomt var det.

Från det här:

till det här: 

Jag kollade Cica Ghosts profil och där kunde jag se att Ghostville numera är stängd och det måste ha skett i dagarna för i söndags så var den öppen iaf. 

Ett konsttips från Down Under

En gång i kvartalet på ett ungefär så träffar jag på min (och Bocks) gode vän Sarco. Våra olika tidzoner, jag i Sverige och han i Australien, gör att våra SL-vanor går lite om varandra men det är alltid lika roligt att se och prata med honom. Idag fick jag en TP till en konstutställning han tittade på och som han trodde att jag skulle gilla och det gjorde jag. Vackra saker att titta på och behaglig musik gjorde det till ett avkopplande ställe att vara på.

 

 Blue Tsuki heter konstnären och utställningen finns på Gallery Assis.

Så nära men ack så långt ifrån fast intressant ändå

Jag blev glatt överraskad när jag läste tidigare ikväll i Apmels blogg att Skye Galaxy skulle uppträda just ikväll och det är ju numera en sällsynt händelse i SL. I god tid for jag till simmen The Arrival för att säkert vara på plats eftersom det ofta blir mer än fullt när Skye uppträder.

 Allra först skulle Rose Borchovski, skaparen av The Arrival, bli intervjuad och det var faktiskt allt jag hörde eftersom det var en lång intervju och klockan närmade sig läggdags för mig. Jag måste säga att det var väldigt intressant att få höra Rose berätta om sitt skapande och hur hon ser på konsten, både sin egen och andras, i SL men även RL. Allt som är dokumentärt gillar jag.

Det finns inget svart eller vitt

Så förnuftigt som i rubriken brukar vi människor ibland säga om saker och ting som vi inte riktigt kan eller vill ta ställning till. Å ena sidan, å andra sidan och allt däremellan. Det finns inget svart eller vitt är inte bara något som vi säger utan är även tema för en utställning av konstnären Fuschia Nightfire. Hennes utställning heter Not Everything Is Plain Black&White och kan ses på MetaLES fram till den 20 februari.


Jag hade höga förväntningar på vad utställningen skulle visa eftersom jag dels gillade affischens grafiska uttryck väldigt mycket och dels för att jag sett en annan utställning av henne som jag tyckte var bra men jag blev inte så imponerad.



En gråsvart stjärnhimmel där skimrande sagofigurer gled förbi i ett för mig ogenomtänkt virrvarr. Nja, det var inte så mycket att hurra för tycker jag och det enda som får högt betyg av mig på utställningen var Eifachfilms utmärkta streamen med mestadels synthmusik.

Stämning a´la Tim Burton

Bland det första jag ser när jag landar på MetaLES är ett par gigantiska skoprydda fötter. Kameran får gå på "vandring" och då upptäcker jag flickan som sitter där på en pall. Jag har bjudits in till hennes fantasivärld som hon skapat där under sin sittplats, så tolkar jag simmen. Stämningen som bjuds är lekfull och lite Tim Burtonsk och utställningen har det passande namnet Forgotten Toys.








Det är Romy Nayar som ligger bakom MetaLES och det finns två bloggar som är knutna till avan. Där finns bilder, länkar och videoklipp från bland annat den här simmen och utställningar som Romy varit med i:
http://romynayar.blogspot.com/
http://metalesperformance.blogspot.com/