Rick Owens heter en amerikansk modeskapare. Häromveckan visade han upp sin vår- och sommarkollektion för 2014 på modeveckan i Paris. Till sin hjälp för att visa upp sina kläder hade han hämtat fyra stycken kvinnliga step-grupper från USA som bjöd på en helt otrolig show (läs mer här om vad step-grupper är för något). Allt är fantastiskt med denna video: de vackra kvinnorna med sin till synes arga attityd, kläderna och skorna (inte alla men jag skulle kunna tänka mig minst fem outfits särskilt bland de svarta kläderna), alla varierande kroppsstorlekar, rörelserna och den suggestiva musiken.
Visar inlägg med etikett känslor. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett känslor. Visa alla inlägg
lördag 5 oktober 2013
Video-pepp
Jag har ett antal videos på Youtube som jag ofta återkommer till om jag känner mig nedstämd/ledsen/på dåligt humör/arg och behöver en massa pepp och uppmuntran. Exempel på såna videos är denna, den här och speciellt den här. Nu har jag fått en ny video som jag vet att jag kommer titta ofta på för att hämta kraft ifrån och här berättar jag varför jag tycker så.
Rick Owens heter en amerikansk modeskapare. Häromveckan visade han upp sin vår- och sommarkollektion för 2014 på modeveckan i Paris. Till sin hjälp för att visa upp sina kläder hade han hämtat fyra stycken kvinnliga step-grupper från USA som bjöd på en helt otrolig show (läs mer här om vad step-grupper är för något). Allt är fantastiskt med denna video: de vackra kvinnorna med sin till synes arga attityd, kläderna och skorna (inte alla men jag skulle kunna tänka mig minst fem outfits särskilt bland de svarta kläderna), alla varierande kroppsstorlekar, rörelserna och den suggestiva musiken.
Rick Owens heter en amerikansk modeskapare. Häromveckan visade han upp sin vår- och sommarkollektion för 2014 på modeveckan i Paris. Till sin hjälp för att visa upp sina kläder hade han hämtat fyra stycken kvinnliga step-grupper från USA som bjöd på en helt otrolig show (läs mer här om vad step-grupper är för något). Allt är fantastiskt med denna video: de vackra kvinnorna med sin till synes arga attityd, kläderna och skorna (inte alla men jag skulle kunna tänka mig minst fem outfits särskilt bland de svarta kläderna), alla varierande kroppsstorlekar, rörelserna och den suggestiva musiken.
söndag 12 februari 2012
RL-idioti
Ibland kan jag bli galen och förbannad men samtidigt väldigt ledsen och besviken på människor som är inskränkta och så fulla av fördomar och hat och därför lever sitt liv som idioter. Låt mig ta ett aktuellt exempel, taget från det stora landet i väster som jag tror har det största antalet av sådana här idioter. (Nu är jag väldigt fördomsfull märker jag men det är för att jag är så arg just nu.)
Den populära TV-profilen och komikern Ellen DeGeneres har valts till talesperson för den amerikanska klädkedjan JC Penney. Inget konstigt med det kan tyckas. Allt är frid och fröjd men inte för One Million Moms, en amerikansk och konservativ organisation som värnar om traditionella och kristna familjevärderingar. One Million Moms kräver att JC Penney gör sig av med Ellen för att hon med sitt omoraliska leverne hotar deras värderingar. Till saken hör att Ellen DeGeneres är öppet homosexuell, gift med en kvinna och "kom ut" för femton år sen och är en förgrundsfigur för LBGT-rörelsen i USA. JC Penney har dock inga planer alls att byta ut Ellen utan stödjer både henne och sitt beslut fullt ut.
Jag har läst artiklar och sett en del TV-inslag om saken och jag nästan kokar nu av ilska över hur knäppa de här överkristna människorna i USA tänker och beter sig.
Bill O`Reilly på FOX News, av alla människor och kanaler på denna jord, visar sig osedvanligt klok i det här inslaget där han ställer intressanta frågor till en kvinna som stödjer One Million Moms krav.
One Million Moms har nu bestämt sig för att bojkotta JC Penney och deras varor för att de är så upprörda över klädkedjans handlingar. I New York häromdagen blev det en motreaktion över det här. Det blev en "Buy-Cott" genomförd av LGBT-människor som vällde in för att visa sitt stöd till JCPenney.
Ellen DeGeneres ger svar på tal till sina sk "haters" i det här inslaget. Jag gillar talesättet som hörs här: My haters are my motivators.
I den utmärkta bloggen Joe.My.God kan du läsa mer om den här konflikten. Det var från den bloggen jag fick reda på det här.
Heja JC Penney och Ellen! One Million Moms och likasinnade kan gärna få dra till helvetet för min del.
Den populära TV-profilen och komikern Ellen DeGeneres har valts till talesperson för den amerikanska klädkedjan JC Penney. Inget konstigt med det kan tyckas. Allt är frid och fröjd men inte för One Million Moms, en amerikansk och konservativ organisation som värnar om traditionella och kristna familjevärderingar. One Million Moms kräver att JC Penney gör sig av med Ellen för att hon med sitt omoraliska leverne hotar deras värderingar. Till saken hör att Ellen DeGeneres är öppet homosexuell, gift med en kvinna och "kom ut" för femton år sen och är en förgrundsfigur för LBGT-rörelsen i USA. JC Penney har dock inga planer alls att byta ut Ellen utan stödjer både henne och sitt beslut fullt ut.
Jag har läst artiklar och sett en del TV-inslag om saken och jag nästan kokar nu av ilska över hur knäppa de här överkristna människorna i USA tänker och beter sig.
Bill O`Reilly på FOX News, av alla människor och kanaler på denna jord, visar sig osedvanligt klok i det här inslaget där han ställer intressanta frågor till en kvinna som stödjer One Million Moms krav.
One Million Moms har nu bestämt sig för att bojkotta JC Penney och deras varor för att de är så upprörda över klädkedjans handlingar. I New York häromdagen blev det en motreaktion över det här. Det blev en "Buy-Cott" genomförd av LGBT-människor som vällde in för att visa sitt stöd till JCPenney.
Ellen DeGeneres ger svar på tal till sina sk "haters" i det här inslaget. Jag gillar talesättet som hörs här: My haters are my motivators.
I den utmärkta bloggen Joe.My.God kan du läsa mer om den här konflikten. Det var från den bloggen jag fick reda på det här.
Heja JC Penney och Ellen! One Million Moms och likasinnade kan gärna få dra till helvetet för min del.
fredag 24 juni 2011
Snart är jag där
Det bästa med midsommar är inte sillen, nubben eller jordgubbarna. Nä, för mig är det bästa att det är en långhelg och att det nu bara är tio arbetsdagar kvar till semestern.

Midsommar ger mig alltid en försmak av semesterns härligt slappa dagar och helgen ger mig kraft att kämpa mig igenom de sista två veckorna innan det blir helledigt en månad.

Midsommar ger mig alltid en försmak av semesterns härligt slappa dagar och helgen ger mig kraft att kämpa mig igenom de sista två veckorna innan det blir helledigt en månad.
tisdag 14 juni 2011
Nattsvart

Ibland känns det mesta som händer i och utanför Sverige som rena natta, som t ex högerextremt sommarläger för barn och massvåldtäkter i Libyen leder till hedersmord.
Godnatt!
söndag 5 juni 2011
Stopp! Stanna världen - jag vill hoppa av
Ibland ser jag eller hör jag något som får mig att bli arg, upprörd, förbannad, ledsen och i det närmaste uppgiven. Det får mig att vilja hoppa av den här sjuka världen som innebos av idioter till människor och som ger mig noll hopp inför framtiden. Det som senast fick mig att reagera så här var en artikel i en länstidning som jag läste igår. Artikeln handlar om Irina och Karina , ett par som flytt från Vitryssland pga sin homosexualitet och som nu fått avslag på sin asylansökan för andra gången. Det de fick utstå i Vitryssland är fruktansvärt men nu är det inte bara det vitryska samhället jag reagerar på utan även migrationsverket som menar på att de inte kommer råka illa ut om de får komma tillbaka.
På www.rfsl.se kan man läsa en sk landrapport om länder där grovt förtryck mot hbt-personer förekommer och här kan man läsa deras rapport om Lukasjenkos Vitryssland. Det är ingen positiv läsning direkt och det kan ju inte ge något hopp för Irina och Karina.
På www.rfsl.se kan man läsa en sk landrapport om länder där grovt förtryck mot hbt-personer förekommer och här kan man läsa deras rapport om Lukasjenkos Vitryssland. Det är ingen positiv läsning direkt och det kan ju inte ge något hopp för Irina och Karina.
onsdag 9 februari 2011
Att andas
Idag började jag med en penicillinkur. Jag tog den första tabletten vid lunchtid. En kort stund senare börjar hela min kropp klia något så hiskeligt och min hals svullnar upp så det känns som om luften är slut runtomkring mig. Jag inser att jag har drabbats av en allergichock. Panik råder och jag springer ner till en granne som kör mig till vårdcentralen där jag varit några timmar tidigare. Där blir jag väl omhändertagen och de pumpar mig full med motmedicin och jag får ligga där i ett par timmar tills min puls och blodtryck är normalt och jag kan andas normalt igen. Vilken ångest jag kände, hur liten och framför allt ensam jag kände mig och vad lite jag kunde göra åt det - mer än att släppa kontrollen över mig själv till andra människor. Nu njuter jag av varje andetag jag kan göra. Andas måste vara det bästa en människa kan göra.
onsdag 26 januari 2011
Idag är en sån dag

Vissa dagar skulle man inte ha gått upp ur sängen utan stannat kvar för att inte känna sig som den mest misslyckade människan i världen när sen dagen är över. Idag är en sådan dag. En sak hände i jobbet som inte fick hända och jag var den som hade ansvaret. Vad alla än säger till mig så känner jag mig som världens sämsta och a big failure. Det tar väl den här dagen att komma över, för imorgon är en annan dag som gjord för nya försök att försöka lyckas i det som gick åt helvete idag.
torsdag 30 december 2010
Smått bisarra Butterfly Kisses
Häromdagen när jag hade lite långtråkigt kollade jag i Destinations guide för att hitta något jag kunde sysselsätta mig med en stund. Då hittade jag under fliken Games till Chelsea´s diner and bowling.

Jag hamnade på ett 50-talsinspirerat fik med olika spel och en stor bowlinghall. Efter lite trixande så kom jag igång med bowlingen och det var roligt men svårt. Jag måste säga att i RL är jag en hyfsad bowlare men i SL sög jag rejält...

När jag var klar med bowlingen så upptäckte jag simmens namn Butterfly Kisses och när jag gick med kameran så såg det väldigt bubbelgumsvackert ut med en massa blommor, rosa och små fina hus här och var.

Jag beslöt mig för att ta en promenad runt simmen. Det är ju alltid roligt att utforska lite. Allra först upptäckte jag ett glasscafé som var charmigt och sött, efter det en frisörsalong och ett litet galleri och allt var så sött och rosa och nästan lite puttenuttigt.

I nästa hus som jag gick in i så gjorde jag upptäckten att jag var på en sim som var gjord för småflickor med prinsessdrömmar. Här fanns det dockor, barnböcker, flickshapes, ett gigantiskt varuhus med prylar, kläder och skor för flickor i ålder 1-10 år, en biograf med Disneyfilmer som Askungen och Törnrosa.

I ett gatuhörn stod det några avor i flickshapes och sög på slickepinnar i små korta babydollklänningar. Jag känner mig inte helt bekväm när jag träffar på barnavor och hamnar i miljöer som är som den jag beskriver. Nog för att jag var på en PG-sim och att där är det tillåtet men jag har ändå svårt koppla av och snabbt efter min upptäckt så lämnade jag, i mitt tycke, den bisarra simmen med det vackra namnet.
Men bowla var kul som sagt.

Jag hamnade på ett 50-talsinspirerat fik med olika spel och en stor bowlinghall. Efter lite trixande så kom jag igång med bowlingen och det var roligt men svårt. Jag måste säga att i RL är jag en hyfsad bowlare men i SL sög jag rejält...

När jag var klar med bowlingen så upptäckte jag simmens namn Butterfly Kisses och när jag gick med kameran så såg det väldigt bubbelgumsvackert ut med en massa blommor, rosa och små fina hus här och var.

Jag beslöt mig för att ta en promenad runt simmen. Det är ju alltid roligt att utforska lite. Allra först upptäckte jag ett glasscafé som var charmigt och sött, efter det en frisörsalong och ett litet galleri och allt var så sött och rosa och nästan lite puttenuttigt.

I nästa hus som jag gick in i så gjorde jag upptäckten att jag var på en sim som var gjord för småflickor med prinsessdrömmar. Här fanns det dockor, barnböcker, flickshapes, ett gigantiskt varuhus med prylar, kläder och skor för flickor i ålder 1-10 år, en biograf med Disneyfilmer som Askungen och Törnrosa.

I ett gatuhörn stod det några avor i flickshapes och sög på slickepinnar i små korta babydollklänningar. Jag känner mig inte helt bekväm när jag träffar på barnavor och hamnar i miljöer som är som den jag beskriver. Nog för att jag var på en PG-sim och att där är det tillåtet men jag har ändå svårt koppla av och snabbt efter min upptäckt så lämnade jag, i mitt tycke, den bisarra simmen med det vackra namnet.
Men bowla var kul som sagt.
söndag 3 oktober 2010
Sanningar
söndag 19 september 2010
Visa känslor
SL är som vi alla vet inte alltid en dans på rosor där man virvlar runt med ett leende på läpparna eller med ett slätstruket ansikte som jag har eftersom jag hatar att le i SL. Vill man visa känslor, för man är ju ibland både arg och ledsen och allt därimellan och då finns ju gestures att ta till - som varar i några sekunder.





Jag skulle vilja ha något som kunde visa mina känslor en längre tid. Men det kanske redan finns?!
Drömmen vore att få visa tårar och hela känsloregistret som underbare Kele Okereke visar här:





Jag skulle vilja ha något som kunde visa mina känslor en längre tid. Men det kanske redan finns?!
Drömmen vore att få visa tårar och hela känsloregistret som underbare Kele Okereke visar här:
fredag 9 juli 2010
söndag 30 maj 2010
lördag 29 maj 2010
Ständigt detta moln
Vareviga gång jag har loggat in SL idag så har jag varit ett moln eller Ruth för andra och med noll saker i mitt inventory, som inte laddas en gång - står helt still. En gång fick jag ordning på det men nu verkar det helkört. Kan inte ens skicka im till mina vänner som är online, för im:en syns antagligen inte eftersom jag inte får svar (kan ju finnas andra orsaker också att jag inte får svar förståss). Jag har gjort allt som kan göras, t ex rensa cachen och relogga. Lika bra att inse att SL inte vill ha mig längre... Nu tänker jag sura, ta en promenad, i det för dagen passande molniga vädret, och köpa hem choklad.
Up yours - fucking jävla SL!
Edit: Läser att det är lite bekymmer för tillfället. Dåså! Då är det inte personligt mot mig...
En edit till: Tack vare Alessia så fick jag via mail rådet att skriva in Cozzi i rutan för regionens namn när jag skulle logga in och vips så var alla SL-bekymmer ur världen. Men jag loggade ur på direkten för chokladsuget är störra än SL-suger...
Up yours - fucking jävla SL!Edit: Läser att det är lite bekymmer för tillfället. Dåså! Då är det inte personligt mot mig...
En edit till: Tack vare Alessia så fick jag via mail rådet att skriva in Cozzi i rutan för regionens namn när jag skulle logga in och vips så var alla SL-bekymmer ur världen. Men jag loggade ur på direkten för chokladsuget är störra än SL-suger...
lördag 8 maj 2010
Läget under kontroll igen
Rensa cache och sen göra en relogg. Då brukar det hjälpa, vilket det också gjorde. Bra tips jag fick av någon inne i SL när jag gick omkring och surade. Tack för tipset! (Och egentligen skulle jag ha tänkt på det själv men jag glömmer så lätt bort det där med att rensa cache, vilket bara är dumt.) Så bra, nu är jag glad igen eller mest lättad att alla objects är tillbaka.
Jag är sur
Usch och fy och så bedrövligt och ännu värre låter det i mitt huvud. Allt utom tre saker har försvunnit från mina objects i inventoryt. Det har varit så nu i två dagar. Mycket av det var väldigt onödigt medan en del var mycket nödvändiga. Jag har råkat ut för något liknande med mina landmarks en gång men då räckte det med en relogg. Hoppas de kommer tillbaka senare annars tänker jag sura hela dagen.
måndag 8 mars 2010
torsdag 18 februari 2010
Snopet
.png)
Ett av mina favoritmärken när det gäller kläder i SL är WRONG. Det var Svessa Hax som tipsade mig om Kaysha Sions kläder som var basic, snygga och till ett bra pris. Jag har shoppat på mig ett ganska stort antal kläder därifrån och ofta återvänt för att spana in senaste nytt i modeväg. Men häromdan så kunde jag inte komma dit. LM:et fungerade inte och jag fick ett felmeddelande. Jag gjorde en sökning efter WRONG i search men ingen träff. Efter det letade jag upp Kayshas profil för att undersöka saken lite närmare och läste följande:
I've moved on to new creative pursuits and new sources of entertainment. Thus it makes little sense to continue investing time and energy into Second Life.
I sincerely appreciate the support, income and friendship I have received during my time here. Some of my stuff can still be found on XStreet but the main store is closed.
THANK YOU & goodbye!
Så snopet! I ett rent egoistiskt syfte kände jag först en irritation (vill ju ha fler av hennes kläder) men jag förstår ju såklart att hon har sina orsaker att lämna SL och det är upp till varje människa som styr sin ava att bestämma det. Min nästa känsla blev sen rädsla - tänk om de som jag lärt känna och tycker om i SL får för sig samma sak eller om jag själv kommer in på samma tankebanor... Nä, så kan man inte tänka. Rädsla är ingen bra sak att bära med sig. Go with the flow!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
.png)

.png)