Ingen perfekt dag

Surfar in på nätet efter en riktig grå och trist dag och möts av den tråkiga nyheten att Lou Reed har avlidit. Per Bjurman har skrivit en bra text om denne musiker som levde upp till myten om "sex, drugs & rockn´roll".

Härligt att vara tillbaka

Ikväll gjorde jag något som jag inte har gjort på evigheter: Jag besökte Club OD (fastän det för mig fortfarande är Ormdricka). Där var det precis som vanligt och det är positivt eftersom precis som vanligt är detsamma som bra musik och trevlig stämning. Det ska inte dröja så länge som evigheter till nästa besök har jag lovat mig själv.

Kvällens absolut sötaste besökare på Club OD var lilla "tiny" Elise Banx som jag råkade hamna bredvid. Nog för att jag är stor i vanliga fall i SL men nu blev jag som en jätte i jämförelse.

Ty och Truck bjuder in till Halloween

I SL är Halloween stort och var och varannan sim bjuder på Halloween-utsmyckning av varierande resultat. Jag är inte så impad och stor anhängare av denna högtid så jag försöker undvika Halloween så gott det går. Däremot gillar jag Halloween-simmen som Ty och Truck bygger upp varje år i oktober och det är ju för att jag gillar dessa båda herrar så mycket och då kan frångå min princip. De bjuder alltid på nåt extra och så även i år. I helgen öppnades årets Halloween-sim vid namn Veil of darkness upp för medlemmarna i gruppen CALAS GALADHON så jag tog mig en snabbtitt och det såg lovande ut. Imorgon måndag öppnas simmen upp för alla och slurlen dit är: http://maps.secondlife.com/secondlife/SilverMyst/224/36/22

Här kan du läsa mer om Veil of darkness. 

Romy Nayar bjuder på dystert och vackert

När jag läste i Apmels blogg om Overto Omonto så visste jag att dit måste jag för att ta mig en titt. Det var framför allt bilderna som lockade mig eftersom det var något dramatiskt stämningsfyllt i dem.

Så häromdagen tog jag mig till Romy Nayars utställningssim och jag blev inte besviken. Det var precis så dramatiskt som jag hade tänkt mig. Jag gillade verkligen det jag såg. I det ödsliga och mörka landskapet så fanns ett antal, till synes, dystra figurer utställda. De triggade igång min fantasi och jag fantiserade ihop historier om deras levnadsöden när jag vandrade runt på simmen.

Jag valde bort musikstreamen som fanns där utan istället lyssnade jag på Joy Divisions album Unknown Pleasures och det gjorde verkligen pricken över i:et.

En liten japansk pärla

Platsen är inte stor där Moonlight Teahouse är belägen men den erbjuder en härlig och avkopplande miljö. Musiken är lugn och blomsterprakten är bedövande vacker. Sammantaget kan man säga att det är en liten japansk pärla bland SL-simmar. För mer bilder från Moonlight Teahouse så kan du kolla in det här inlägget i Benja Aquilas blogg.

På tal om japanska pärlor, imorgon hoppas jag på att Haruki Murakami tillkännages som vinnare av årets Nobelpris i litteratur.

Barnsligt enkelt på Mysterious Wave

Gänget bakom Mysterios Wave-simmen har nu byggt upp en surrealistisk värld med bilder från barndomen och utställningen heter just Childhood. Den utställningen blev jag nyfiken på och tog en tur dit. Nu blev jag dock lite besviken, kanske för att jag har så höga förväntningar (som alltid infrias) när jag kommer till Mysterious Wave eftersom det alltid bjuds på spännande miljöer och detaljer på denna sim.
Den här gången kändes det ganska blaha blaha, dvs ogenomtänkt och inget spännande alls. De milda pastelliga färgerna var ju fina och installationerna var väl söta men det var det liksom och inget mer. Hoppas på bättre resultat för nästa bygge på Mysterious Wave.

En nytillträdd hamnvakt

Hemma i min hamn på Mount Whitney så har jag precis fixat dit en guppande anka som får agera som nån slags hamnvakt där han står och trampar i takt med musiken. Ankan köpte jag häromdagen när jag besökte Cici Ghosts butik C I C A.