Poesi, explosioner och skyttegravar

Tidigt i höstas innan jag mer eller mindre försvann från SL en period så hann jag med ett besök på en otroligt välgjord sim som berättar om skyttegravarna i Frankrike från det första världskriget. Jag tog en massa foton därifrån och har sparat dessa och känner att nu är det dags för ett inlägg om den här simmen/utställningen, som har namnet Western Front 1917.

Simmen har byggts upp som en gång av skyttegravar, som man följer och det låter omkring en hela tiden när man går här. Det är ljud från eldknaster, skrik, explosioner och vapen. Här finns film- och ljudinspelningar med bl a brittiska soldater som var med under dessa helvetiska bataljer som utspelades i västfronten och här får man ta del av deras fasansfulla berättelser.








Krigspoeter blev ett begrepp under första världskriget och här finns några av dem representerade. Bland annat kan man höra dikter av Isaac Rosenberg och Wilfred Owen bli upplästa.


Det här är en sim som man blir berörd av och man blir alldeles kall i hjärtat när man tänker på att de här fasansfulla scenerna, kanske inte i skyttegravar, är något som dagligen sker runtom i vår värld. Jag vill avsluta det här inlägget med en dikt av Wilfred Owen (1893-1918) som berörde mig extra mycket:

Anthem for Doomed Youth

What passing-bells for these who die as cattle?
-- Only the monstrous anger of the guns.
Only the stuttering rifles' rapid rattle
Can patter out their hasty orisons.
No mockeries now for them; no prayers nor bells;
Nor any voice of mourning save the choirs, --
The shrill, demented choirs of wailing shells;
And bugles calling for them from sad shires.
What candles may be held to speed them all?
Not in the hands of boys but in their eyes
Shall shine the holy glimmers of goodbyes.
The pallor of girls' brows shall be their pall;
Their flowers the tenderness of patient minds,
And each slow dusk a drawing-down of blinds.